Den försvunna kameran
Herregud, från ca 22 till nu typ har jag letat efter min lilla röda digitalkamera. Jag var heeeelt säker på att den var här i Väsby då vi praktiskt taget inte har någonting kvar hemma hos mamsen förutom vinterkläder. Men jag letade ÖVERALLT (!). Byråer, hyllor, lådor, kartonger, alla mina väskor, badrummet, köksskåpen osv osv. Verkligen ÖVERALLT och hittade den inte.
Jag blev helt sjukt ledsen då jag verkligen skulle vilja ha med mig den imorgon när vi åker nöjesvågen, självklart vill man ju ta en del kort då ju! Jag fick till och med en del tårar vid ett par tillfällen, för att jag var så ledsen för att den var borta. Det är ju verkligen en kär ägodel för mig. Dock så hittade jag min andra digitalkamera och min systemkamera. Men systemkameran känns alldeles för stor och värdefull för att dra med sig en festkväll på en kryssning, och min andra digitalkamera går det inte att zooma med, eller ja, det går men det blir en stooor svart prick i mitten på alla kort då, mindre roligt!
Så jag var så jävla ledsen. Men jag bestämde mig ändå för att jag skulle ta den andra digitalkameran och försöka låta bli och zooma, kanske kunde man få lite bra bilder ändå? Men så kom jag på, laddren till kameran? Kameran var helt död. Så då var det bara dyka ner i våra kartonger igen och vad hittar jag inte där? Min gamla favoritväska, som jag alltid hade förut. Tittade i den innan men tänkte att äh, kan ju inte skada att titta igen. Så kikar i den och i ett stängt jävla innefack i den LIGGER MIN LILLA RÖDA KAMERA!!!!!
Jag nästan grät av lycka, och så hoppade jag på Markus som låg i sängen och nästan skrek att jag hade hittat den. Lycka, verkligen!
Nu kan jag ta massa fina bilder på nöjesvågen och kanske även dela med mig en del till er kära underbara läsare!
Så slutet gott, allting gott.
Jag blev helt sjukt ledsen då jag verkligen skulle vilja ha med mig den imorgon när vi åker nöjesvågen, självklart vill man ju ta en del kort då ju! Jag fick till och med en del tårar vid ett par tillfällen, för att jag var så ledsen för att den var borta. Det är ju verkligen en kär ägodel för mig. Dock så hittade jag min andra digitalkamera och min systemkamera. Men systemkameran känns alldeles för stor och värdefull för att dra med sig en festkväll på en kryssning, och min andra digitalkamera går det inte att zooma med, eller ja, det går men det blir en stooor svart prick i mitten på alla kort då, mindre roligt!
Så jag var så jävla ledsen. Men jag bestämde mig ändå för att jag skulle ta den andra digitalkameran och försöka låta bli och zooma, kanske kunde man få lite bra bilder ändå? Men så kom jag på, laddren till kameran? Kameran var helt död. Så då var det bara dyka ner i våra kartonger igen och vad hittar jag inte där? Min gamla favoritväska, som jag alltid hade förut. Tittade i den innan men tänkte att äh, kan ju inte skada att titta igen. Så kikar i den och i ett stängt jävla innefack i den LIGGER MIN LILLA RÖDA KAMERA!!!!!
Jag nästan grät av lycka, och så hoppade jag på Markus som låg i sängen och nästan skrek att jag hade hittat den. Lycka, verkligen!
Nu kan jag ta massa fina bilder på nöjesvågen och kanske även dela med mig en del till er kära underbara läsare!
Så slutet gott, allting gott.
Kommentarer
Trackback
