I need my friends!
Nu kommer ett sånt därt konstigt inlägg igen, ni som inte känner mig så bra, bry er inte om det och lev era liv som ingenting hänt. ;)
Ibland tror man att man känner en person, tror att man faktiskt betyder något för någon. Sedan visar det sig att det gör man inte. Och det största, man känner inte personen i fråga överhuvudtaget. Man undrar väldigt stark hur någon som man trodde var så fin, så snäll kan tro något så idiotiskt om en. Det är vad jag undrar.
Jag vet, jag har inte varit någon ängel under mina år men det är jag fan nu. Jag är finare och snällare än ängeln själv. Jag behandlar inte folk illa och jag sviker absolut inte folk som står mig nära. Det är inte jag, och kommer inte bli jag heller. Att någon tror det om mig, det känns hemskt. Hade någon trott det för sisådär 3 år sen, så visst. Då hade jag inte tvekat och fortsatt med mina bus. Men nu! Jag är fan så jävla snäll som jag kan blir. Ställer alltid upp för mina nära och kära, bryr mig om dom och gör nästan allt i världen för dom.
Men om någon tror tvärt om ja, vad kan man göra?
Jo, övertala dom om motsatsen. Men när inte ens det går. Vad gör man då?
Då säger man tack och ajdö och fortsätter med sitt liv.
Man sörjer lite, för det man går miste om var en väldigt fin kille som kommer göra någon tjej väldigt glad i framtiden. Men sen gör man allt för att inte tänka på denna specifika person, man festar, umgås med vänner och tänker på annat. Så bra som man kan. Jag är inte så bra på detta. Men jag ska försöka. För någon som tror att jag är världens största idiot är inte värd mig ändå. Eller hur?
Vänner, det är nu ni kommer in i bilden. Jag behöver er. Visa att ni finns, precis som jag skulle finnas för er.
Tack. ♥
Ibland tror man att man känner en person, tror att man faktiskt betyder något för någon. Sedan visar det sig att det gör man inte. Och det största, man känner inte personen i fråga överhuvudtaget. Man undrar väldigt stark hur någon som man trodde var så fin, så snäll kan tro något så idiotiskt om en. Det är vad jag undrar.
Jag vet, jag har inte varit någon ängel under mina år men det är jag fan nu. Jag är finare och snällare än ängeln själv. Jag behandlar inte folk illa och jag sviker absolut inte folk som står mig nära. Det är inte jag, och kommer inte bli jag heller. Att någon tror det om mig, det känns hemskt. Hade någon trott det för sisådär 3 år sen, så visst. Då hade jag inte tvekat och fortsatt med mina bus. Men nu! Jag är fan så jävla snäll som jag kan blir. Ställer alltid upp för mina nära och kära, bryr mig om dom och gör nästan allt i världen för dom.
Men om någon tror tvärt om ja, vad kan man göra?
Jo, övertala dom om motsatsen. Men när inte ens det går. Vad gör man då?
Då säger man tack och ajdö och fortsätter med sitt liv.
Man sörjer lite, för det man går miste om var en väldigt fin kille som kommer göra någon tjej väldigt glad i framtiden. Men sen gör man allt för att inte tänka på denna specifika person, man festar, umgås med vänner och tänker på annat. Så bra som man kan. Jag är inte så bra på detta. Men jag ska försöka. För någon som tror att jag är världens största idiot är inte värd mig ändå. Eller hur?
Vänner, det är nu ni kommer in i bilden. Jag behöver er. Visa att ni finns, precis som jag skulle finnas för er.
Tack. ♥
Kommentarer
Trackback
