Jenny Stämberg

Varför blir jag alltid så jävla känslosam på nätterna? Det är alltid nu tårarna och dom värsta tankarna kommer. Jag brukar kalla mig själv en väldigt glad och rolig person med mycket humor. Men på nätterna är det precis tvärt om. Då är jag som vilket deprimerat monster som helst. Kan man äta anti-depp på halvtid?

Jag är ju inte så här i vanliga fall. Jag mår ju bra, det är ingen fara med mig. Eller hur..?

Egentligen vet jag inte varför jag är ledsen. Varför jag reagerar som jag gör när jag ser vissa bilder, eller läser vissa texter. Idag tänkte jag mycket på min morfar. Min älskade morfar. Jag saknar honom väldigt mycket och önskar inget hellre än att han skulle finnas med oss än idag. Tyvärr gör han inte det och finns inget annat att göra än att hoppas att han är med oss där uppifrån. Tårar. Rinner. Jag tänker också på hur mycket skit jag fått stått ut med i mitt liv egentligen. När man tänker efter har jag inte haft en så enkel uppväxt som alla verkar tro. Den har varit rätt svår med många djupa gropar. Varför har jag ingen jag kan prata med detta om? Jag skulle behöva en vän, en vän utöver alla andra som bara finns där när jag mår dåligt. Som bara kan tänka på mig för en gångs skull och som bara förstår och tröstar. Fan va skönt det vore. Någon som fanns i mitt liv, bara för mig!

Det är nästan ingen som vet. Ingen som vet mina hemligheter. Jag kommer aldrig kunna berätta det för någon. Jag skäms. Jag är inte den jag vill vara. Jag är den ni vill att jag ska vara. Mer än så kan jag inte uppfylla. Jag har inte styrka att styra mig själv åt rätt håll. Jag är någon som kan bli älskad av få, under korta perioder, i hemlighet. Det är vad jag är. Inget man vill vara, men som jag är ändå.

Vet ni vad? Jag orkar inte.
Är det någon som verkligen BRYR sig på riktigt. Visa det. Annars så kan ni alla dra åt helvete. Jag är medveten om att jag skriver detta i ett känslosamt tillfälle och att jag säkerligen kommer ångra detta inlägg imorgon när jag är "glada-jenny" igen. Men jag är fullkomligt allvarligt. Jag behöver inte dåliga kompisar och söta killar som tror att dom kan göra vad dom vill. Jag är så jävla mycket bättre än så. Det är jag.

Nu ska jag gråta mig själv till sömns. Hur illa det än låter är det det bästa sättet att somna på. Man är helt tom i hjärnan och det är fantastiskt.


Over and out,
en ledsen jenny